Två månader efter besiktningen vart jag invinkad i en bälteskontroll.
En mycket nöjd konstapel kommer stolt mot mig, sticker in huvet i bilen och ler brett.
-Inget bälte, grabben.
-Nä, det är en 67a. Jag kunde lika gärna spytt på honom, effekten hadde blivit densamma.
-VI SKA TITTA PÅ DINA TRIANGLAR!!! gapar han.
-Öööh. Trianglar??? En har jag, ligger i skuffen. Med en röd ton i ansiktet marcherar han till sin bil, rotar en stund bland pärmar och skit, kommer tillbaka och har högläsning för mig.
-Länkarmsbussning, just det!!! Dom är dåliga. Han visar en sprängskiss, som är av den enklaste jag sett, ett barn hadde förstått.
-Jaja, vilken då? undrade jag.
-ALLIHOP!
Jag tackade för pratstunden, och föreläggandet om ny besiktning. Åkte hem och beställde ny tid.
Bilen gick igenom utan problem. När jag sa att jag inte gjort ett skit med bilen, sa besiktningsmannen lite trött.
-Du är inte först.
Ringde till polisen när jag kom hem, och undrade om bilen var ok nu.
Den är besiktad sen två månader, fått ok.
Fått nedslag av er.
Besiktat igen, fått ok. men inte gjort nått med bilen. Någon har gjort fel.
-Nä, vi jobbar på olika sätt! får jag till svar.
-Jaha, ni vill inte se bilen en gång till då, får jag köra med den, eller?
-Ja, nu är den godkänd.
Ett halvår senare hände en annan grej, men det väntar jag med
