Jodå, dynamitarden kom tillbaka.
Tur det, har bara en rulle.
Utan Dynamit Harry så hade inte resan blivit så här bra. Han har verkligen jobbat till 100%
Röjt, släpat och knuffat utan minsta antydan till att vilja ge upp. Hur motigt den än har varit, så har han varit positiv. Tror det är riktigt viktigt med tanke på vart vi är.
Ny dag, nya utmaningar.
Vi tog en slät och fin grusväg och tänkte att vi skulle ta det lite lugnt. Det blev inte riktigt så.
1500 meter är vi på. Alla vi träffat har sagt, där uppe finns det björn och dom är inte snälla.
Det börjar sjunka in i våra tjocka skallar, att det kanske verkligen är så. Dynamit Harry går i förväg för att kolla vägen. Jag har en CB i bilen, och han har en handhållen med sig. Kan vi i alla fall varna varandra. Vi tänker mer och mer på säkerhet.
Det blir ingen camping i natt.
Var ingen fara att köra här. Men för oss så var det ganska spännande ändå.
Dynamit Harry jobbar med skog och mark. Säger han att trädet blir kvar, då är det så.
Blir mer och mer lera.
Kommit ut på lite torrare väg. Så nöjd med bilen, hon har presterat långt över mina förväntningar.
Helt plötsligt kom det dimma, så vi tar lunch.
När dimman lagt sig lite så fortsätter vi.
Vi har kommit över kullen och är på väg nerför. Granskogen har blivit bokskog, gott tecken. Då borde vi snart vara nere. Med lite tur så hinner vi hitta någonstans att bo innan det mörknar.
Vi har bara någon kilometer kvar när bokskogen plötsligt förvandlas till "rainforest challenge"
Tiden springer iväg och det blir mörkt.
Det tar en stund att hugga och röja. Till slut ser vi flera bil lysen och förstår att det är vägen vi ska till. När vi är 100 meter ifrån vägen ser vi en fors framför oss. Korsa en fors nattetid var spännande.
Inga problem att somna den här kvällen heller.
Imorgon tar vi det lugnt, bestämmer vi igen.
