Många bra historier här må jag säga. Själv har jag klantat mig ganska lite genom åren, vad jag minns. Alltså med annat än att något tagit sjukt lång tid eller inte klarats av p.g.a. okunnighet, hjärnsläpp eller fel/dåliga verktyg/redskap och sådant glöms ju fort. Fast det är klart, felsökning från fel ände är ju en klassiker. Bytt diverse dyra styrenheter, moduler och elprylar utan att felet försvinner, förrän jag kollar säkringarna och byter den som är trasig.
Man är väl rejält marinerad i alla säkerhetsföreskrifter överallt: aldrig jobba under bara domkraft, aldrig hissa upp eller pallbocka något på ojämnt eller mjukt underlag, använd alltid lämplig skyddsutrustning osv. Typiskt försiktig svensk.
Kanske framförallt att jag brukar tänka efter före - "hmmm, vad kan gå galet om jag gör såhär?"
Men så en gång gjorde jag inte alls det och det gick rätt illa. Skulle ta bågen upp till stan och hade förstås bråttom innan bolaget stängde. Kedjan behövde smörjas men sprayen var slut. Motorolja fick duga istället så upp med hojen på centralstödet, i med växel och så på med lite olja på kedjan. Sedan en trasa runt kedjan för att ta bort överflödig olja som man inte vill ha på fälg och däck. Varpå trasa och hand naturligtvis fastnar och blixtsnabbt far in mellan kedja och bakdrev=Chop-chop. Av med första leden på ett finger och två fingertoppar sönderhackade. R-hojar har feta och hungriga drivpaket.
Det är rejält blodtryck i fingrarna kan jag säga! Tre blodstrålar sprutande ur fingertopparna, ingen höjdare att titta på. Skinnstället och hojen helt nedsölade med blod, ser ut som om föraren blivit skjuten med automateld. Iväg till akuten där turligt nog en handkirurg hade kvällsjouren, vad är sannolikheten för det? Han mekade ihop fingrarna så gott det gick och de blev helt okej så småningom, förutom ett som är lite kortare. Är ytterst tacksam för det, hade jag bara vänt handen åt andra hållet istället hade jag förmodligen varit helt utan några eller samtliga fingrar på högerhanden.
När jag kom hem låg fingertoppen kvar på marken. Jag stod där och höll i den en stund och visste varken ut eller in men till slut slängde jag den i soptunnan. Det kändes väldigt obehagligt och märkligt att slänga en del av mig själv i soporna, även fast delen var liten.
Fick sedermera rätt frikostig ersättning av ett par försäkringar. Handskador ger ganska hög invaliditetsgrad, antagligen för att händerna är så viktiga och man använder dem hela tiden. Det påmindes jag om under tiden fingrarna var inlindade och handen oanvändbar, jäklar vad krångligt allting blir när man inte kan göra allt som vanligt i vardagen!
Samtidigt är alltihop en bagatell jämfört med allvarliga olyckor som många andra råkar ut för och blir svårt invalidiserade, som Spjutet t ex. Så jag beklagar mig inte varken då eller nu, kom ju billigt undan.
Sensmoral av historien: smörj kedjor med olja, inte blod.
Kan förresten lägga till en aktuell grej. Nyligen hade jag problem med Grand Cherokeen, ABS:en funkade inte och jag fick felkoder om pumpmotorfel och att styrenheten var trasig. "Jamen då är den väl stekt då" tänker jag och byter till en begagnad exakt likadan ABS-klump från Litauen via E-bay. Ingen skillnad. (Köp förresten era bildelar från Litauen! Det är ett lågkostnadsland och de gånger jag handlat därifrån har det alltid varit snabba leveranser, bra kvalitet och bra service.)
Där gav jag upp och bedömde att felet låg nån annanstans i all fördömd elektronik som denna bilmodell är nerlusad med och såg ingen annan råd än att lämna in på lokal märkesverkstad som snabbt konstaterade att ABS:en var strömlös och drog en ny pluskabel från elcentralen till styrenheten. Et voilá, allt fungerar klockrent igen! Typ en timmes jobb och nota på tretusen spänn till mig. Tack tack.
Lärdom: Lita inte blint på felkoder och dra inte felaktiga slutsatser pga felaktig information och osäkra data. Börja alltid med att kolla att den förmodat trasiga elektronikprylen faktiskt får ström som den ska.